fredag 18 september 2009
inga namn nämnda
Hon väver hela tiden nätverk av tillfälliga lösningar och illa utförda chimärer. Varje gång som något av dem brister och den illa dolda skiten väller ut, blir jag innerst inne lite lättad: nu behöver jag ju inte oroa mig för att nånting ska gå sönder, just där. Men samtidigt blir jag jävligt ledsen och får ont i magen av besvikelse. Och det finns ju alltid flera vävar. Undrar vilken av dem som brister nästa gång?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar